Jul i Norden

Det är dags för en av årets kanske mest efterlängtade helg - julen och det är tid att önska God jul och ett gott nytt år;
på danska önskar vi "Glædelig jul og et Godt Nytår”;
på finska säjer vi: ” Hyvää Joulua or Hauskaa Joulua - Onnellista uutta vuotta”; på isländska: ” Gleðileg Jól og Farsælt Komandi ár" och på norska: ”God jul og Godt Nyttår”.

Om julen
Vi tror att jul firas till minne av Jesusbarnet födelse, men det finns ingenstans i bibeln en antydan till årstid för Jesus födelse. Valet av 25 december hade en kyrko- och realpolitisk bakgrund.  Det var en påve, Liberius,  som år 354 förklarade att Jesus Kristus officiellt var född den 25 december. När kristendomen introducerades i Norden fick "Kristmässan" ärva namnet "jul" från en gemensam nordisk tradition. Namnet jul har många förklaringar, det kan vara ett månadsnamn eller en arbetsfest för att fira tröskningens avslutande eller den stora höstslakten, vilket erbjöd möjligheter till frosseri på öltilltugg. "Dricka jul" är ett uttryck som tidigast nämns ca år 900 och som följt det nordiska julfirandet genom tiderna. Sammanfattningsvis vet vi att våra hedniska nordiska förfäder under vikingatiden firade flera med offer eller blot förknippade  fester under månaderna innan årsskiftet. Jul firas på många olika sätt i Norden idag och det vore intressant att göra ett besök i nordiska hem under denna högtid - mångfalden är säkert stor och ska så vara. Norden är för alla som lever och verkar i regionen, med sina traditioner och rötter.  

Julmaten

Den traditionella julmaten i de nordiska länderna skiljer sig åt, men gemensamt för det nordiska julbordet är att det fylls av relativt fet mat och många sötsaker. I Sverige är julskinkan i princip obligatorisk. Lutfisk och gröt  är likaså populära. Syltor, fläskkorvar, sillar av alla de slag, köttbullar och prinskorv finns också med på det svenska julbordet. I Finland  har det finländska julbordet vissa influenser från det svenska smörgåsbordet. Det mest typiska på det finländska julbordet idag är lutfisken, kalkonen, sillsallad, skinka samt potatislåda, kålrots- och morotslåda. Jultårtorna, stjärnformiga bakverk av smördeg med plommonsylt i mitten och glöggen är likaså stora favoriter bland den finländska befolkningen. I Danmark äts flaeskesteg, i viss mån även gås och anka, risgrynsgröt, grönlångkål och även fisk. På det norska julbordet kan man finna b l a  torsk, pinnekött (fårkött) och många äter ribbe (revbensspjäll), surkål, medisterpölser, sossiser (prinskorv)och kaka beroende på vilken del av landet man befinner sig i. Risgrynsgröt med mandel är också en favorit. På Island är det fårkött, hangikjöt och ett speciellt julbröd, Laufabrauð som är vanligast på julbordet. I övrigt kan den isländska julmaten variera år från år till skillnad från exempelvis den svenska julmaten. 

Svensk julmat

Om finländsk julmat   

Norska julbordet 
Julmat i Danmark

Isländsk julmat  

Julgranen

Barrträd har i all folklore ansett skydda mot onda makter och har kommit till Norden från Tyskland. 1741 nämns julgranen i Sverige första gången och då var det i slottsmiljö. I mitten av 1800-talet tog sig julgranen också in i bonde- och arbetarehemmen.  Länge hade man bordsgranar eller hängde granen i en krok i taket om man hade det trångt hemma. Även i Danmark var det i de borgerliga hemmen som julgranen dök upp på 1820-talet. Hundra år senare sågs den första utejulgranen, med elektriska ljus, i Köpenhamnsförorten Klampenborg. Julgranarna i Finland dök upp redan på 1700-talet och det var via tyska inflyttade som granen dök upp i borgarhemmen. I fattiga hem hängdes granen ofta upp i taket tillsammans med julkronor och träfåglar. Genom julgranens inträde i hemmen förändrades synen på julen som förvandlades från att ha varit en kollektiv fest till att bli en familjehögtid. Till Norge kom julgranen via Danmark från Tyskland omkring 1820-talet. Traditionen med julgranen tog tid att sprida i Norge, först på 1860-talet hade den tagit sig in de flesta hemmen. 

Jultomten och julklapparna

I Sverige var julklappen länge en "skamgåva" av ironisk innebörd, ofta bestående av något värdelöst, tex. ett vedträ åtföljt av en mer eller mindre elak vers. Julklappsdonatorn smög sig i kvällsmörkret fram till dörren till det hus där mottagaren bodde, klappade rejält på den och kastade sedan in gåvan medan han själv försvann från platsen. Benämningen "julklapp" hänger samman med klappandet på dörren. Men det fanns också julpresenter och det var de värdefulla gåvorna. Kadett Axel Tersmeden har i sin dagbok beskrivit de eleganta presenter han köpte till jämnåriga damer i den stockholmska societeten. I början av 1800-talet hade den finare julpresenten och julklappen förenats under benämningen julklapp. Julklapparna delades till en början ut av den maskprydda julbocken och följdes på 1870-talet av en nykomling från Tyskland, julgubben. Den kontinentale julgubben var en transformation av helgonet Sankt Nikolaos, julgåvornas givare.  Skillnaden mellan den svenske jultomten och de kontinentala släktingarna är att här är han en utkädd figur och Santa tex. är en fiktiv figur. Jultomten fick sitt svenska namn från folktrons tomte, han som vaktade över gårdstomten och huset. Enda anknytningen för denna tomte till julhelgen var traditionen med att sätta ut ett fat gröt på julkvällen till honom. 

På Island är julklapparna en ung sed. Länge fick barnen nöja sig med ett talgljus och först i slutet av 1800-talet började det finnas affärer där man kunde köpa finare julklappar. På Island har julen förknippats med skrock och förekomsten av övernaturliga väsen och den mest berömda av dessa var Gryla, som var de tretton "jólasveinarnas" mor. "Jólasveinarna" bodde i fjällen och kom till människornas hem omkring jul. De gjorde i allmänhet livet surt för människorna, stal gröt och ljus och spanade in genom fönstren. Under 1900-talet har en annan jultomte, mera lik den vanliga nordiska tomten, dykt upp i de isländska hemmen. Till Norge kom jultomten och klapparna från Tyskland och då till de högre sociala skikten i samhället. Först omkring 1900-talet har julgåvorna blivit vanliga både på landet och i städerna. Den katolska gåvotraditionen med julgåvor på St. Nikolas dag 6 december, försökte den protestantiska kyrkan få avvecklat efter reformationen, men helt har man inte lyckats med detta och den gamle delar fortfarande ut julgåvor på julaftonen.

I Danmark har barnen sedan medeltiden fått en julgåva, i form av julbakverk, av sina föräldrar. Något annat fick de inte, eftersom prästerna påpekade att julen firades till åminne av det fattiga Jesusbarnets födelse. Det var i de borgerliga hemmen, som stora julklappar, leksaker mm., dök upp och de blev vanliga hos allmänheten på 1800-talet i kombination med julträdet. Till en början hängdes julklapparna i julträdet och under 1800-talet blev de inpaketerade överraskningar som spreds av "julemanden" eller "julenissen". Den danska "julenissen", med grå kläder och röd toppluva som delar ut gåvor till barn, blev populariserad genom J.Th. Lundbyes teckningar kring 1844, har sitt ursprung i den gamle gårdbon som beskyddade gården, stallet och kreaturen.

I Finland har  julbocken, den tiggande klädd i svart päls och horn, gått omkring sedan 1400-talet. Under 1800-talet blev julen så småningom en familjefest. Julaftonen, den 24 december blev höjdpunkten och de viktigaste ingredienserna i den finländska julen var julgranen och annat julpynt, julklappar, julmat och julsånger.  Under 1800-talet dök, i de borgerliga hemmen, den utklädde julklappsutdelaren upp och det var den kända figuren tiggarbocken som fick den rollen. Någon av betjänterna  klädde ut sig till bock, med horn och allt och delade ut julklappar, riktiga presenter till barnen. Julklappsutdelaren kallades julbocken och på finska heter jultomten fortfarande det, joulupukki. På finlandssvenska säjer man julgubben. Under visst inflytande från Tyskland ersattes den hornförsedda bocken av en reslig allvarlig farfarsfigur, som kom med både julgran, julklappar och det kristna budskapet till barnen. Under 1930-talet förankras den amerikanska jultraditionen och julgubben flyttar då upp till Lappland, där han arbetar hela året. I enlighet med amerikanska traditioner får han då också röda kläder. Den finländske julgubben är fortfarande en kombination av den skrämmande tiggarbocken och den allvarliga tyske farfarsfiguren, öven om den rödklädde jultomten också erövrat många finländska hem. 

(källa: Folk i fest - traditioner i Norden. Föreningen Nordens årsbok 2000)