23 november 2009

Kristina Persson om klimathotet


Det finns perioder i samhällsutvecklingen som rymmer en mer genomgripande omvandling än andra. Just nu lever vi enligt min och många andras mening i ensådan: Klimathot, ökande insikter om de ekologiska gränserna och nu senast den globala finanskrisen skärper insikterna världen över om behovet av stora reformer. Det handlar om förmågan att ta ett gemensamt ansvar -  ”global governance” eller global styrning och ansvar.
 

Globaliseringen har drivit på och tydliggjort att de institutioner, lagar och regler som gäller och som växt fram under helt andra tider än de som nu råder inte längre räcker till för att skapa långsiktigt stabila och hållbara villkor.


”Det gemensammas tragedi” har blivit uppenbar och söker sina angelägna lösningar.

Begreppet har uppmärksammats i Elinor Ostroms, årets pristagare i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne: Att omistbara nyttigheter som ren luft och vatten inte har ägare som tar ansvar utan att enskilda individer och grupper tvärtom kan ha fördel av ett beteende som sammantaget leder till katastrof eller i vart fall sämre villkor för alla. Först när perspektivet blir tillräckligt långt blir den personliga nyttan av ett annat handlingssätt tydlig.

 

Världen befinner sig i början av en sådan omvandling. Svårigheterna kommer att vara stora och risken för att den kommer att ta alltför lång tid är uppenbar. Särskilt den globala uppvärmningen rymmer stora och oåterkalleliga risker.  För att uttrycka det konkret: Användningen av våra gemensamma och omistbara nyttigheter måste få ett pris eller styras på andra sätt så att långsiktig hållbarhet blir resultatet. Det gäller att med kollektiva beslut påverka enskilda handlingar så att den gemensamma nyttan säkras. Förbränningen av fossila bränslen för energiproduktion eller transporter måste antingen förbjudas eller åsättas ett pris som gradvis leder till att annan och hållbar teknik tar över.

 

I detta arbete är vi alla skyldiga och medansvariga, ledare mer än andra och stora ledare i rika länder allra mest ansvariga. Det är nu när de rika ländernas produktions- och konsumtionsmönster inte längre bara kan avse oss, utan några miljarder till på jorden som ”olevbarheten”, det gemensammas tregedi har blivit uppenbar.

 

Som medborgare har vi en med mitt sätt att se en moralisk skyldighet att försöka förstå hur allt hänger samman, rösta på ansvarsfulla ledare, helst även engagera oss efter förmåga och minska vår skadliga påverkan på klotets hållbarhet.


Tar de nordiska regeringarna det ansvar som ankommer på dem? Bättre än många andra i världen men inte alls utifrån de förutsättningar som de har. Därmed utövar de inte heller det inflytande i världen som de skulle kunna. Norden kan – ensam och tillsammans med andra  ”likeminded countries”  - spela en viktig roll för att Europa ska engagera sig starkt för ett konstruktivt byggande av de nya modellerna och institutionerna. Europa - inte minst norra Europa -företräder samhällsmodeller som på många sätt är mer hållbara och ”harmoniska” än många andra på jorden.

 

Denna roll kräver ett betydligt starkare engagemang och mer resurser inom det officiella Sverige: Regeringskansli, riksdag och myndigheter. Den första åtgärden borde vara att fylla ut det tomrum som globaliseringsrådet lämnade efter sig och skapa någon ny form för analys och diskussion om hur Sverige ska förhålla sig till det nya globala perspektivet samt bidra till en informerad debatt om hur kursen ska läggas ut i denna okända terräng. Det kräver också diskussioner och engagemang inom det civila samhället, tankesmedjor och föreningar som vår.  Men utan stödet från samhället blir detta arbete onödigt långsamt och tungt.

 

Norges utrikesminister har tagit ett angeläget initialtiv: Han har föreslagit att de nordiska länderna gemensamt begär att få delta i G20, den grupp som på senare år alltmer framstår som den instans där ett globalt ledarskap kan utövas. Tillsammans är vi världens 8.e största ekonomi och vårt moraliska ledarskap skulle kunna vara ännu. Om vi ville. Och om vi hade fler ledare med höjd än Jonas Gahr Störe.

 

Kristina Persson

Ordförande Föreningen Norden



Kommentarer:


Skriv en kommentar
 
 

För att undvika spam ber vi dig att fylla i orden nedan innan du publicerar din kommentar.

Hitta din lokala förening