Norden är något vi räknar som självklart. Så är det också med yttrandefriheten, för de flesta. I Norden är vi måna om att värna yttrandefriheten, den som ger oss möjligheter att uttrycka egna tankar på vårt eget sätt med egna ord och bilder. Utifrån detta faktum är det väldigt svårt att förstå varför människor idag hellre ägnar sig åt att ”beställa åsikter” genom olika tankesmedjor och andra trendverkstäder. Det har blivit trendigt att tycka som andra och inte avvika och vara obekväm. Är det för att någon styr oss utifrån eller är det för att vi har slutat tänka egna tankar? Det kanske rent av är så att det på något sätt är lönsamt genom att man framstår som rättänkande enligt massmedias sätt att presentera sanningen.

Om vi slutar tänka och uttrycka egna åsikter naggas demokratin i kanterna. Demokratin, en av våra grundstenar.

Lars Huldén skriver i en av sina dikter om den österbottniska ladan: …bara grundstenarna finns kvar…

Så länge grundstenarna finns kvar kan kanske någon minnas vad som stod där och återskapa något utifrån sin tid för framtiden, nödvändig kontinuitet i livet. Men vad ska man värna och vad ska man låta skatta åt förgängelsen? Det som byggts av nödvändighet kan ha blivit en fägnad för ögat men kräver insatser för att bevaras. Kulturarvet kan vara nog så plågsamt att släpa på och är det enbart konservering man ägnar sig åt är det inte meningsfullt. Förnyelse är inte heller ett självändamål men att ta det bästa av det gamla och fylla på med den egna tidens idéer kan vara en bra lösning. Det gäller för kulturarv och det gäller för demokratin.

Britta Nygård

Stf.generalsekreterare Föreningen Norden