Jag hade privilegiet att få följa litteraturdagarna i Mariehamn under två dagar förra veckan. Eftersom det var mitt första besök på detta litterära arrangemang - men definitivt inte mitt sista- visste jag inte riktigt vad som var att vänta. Jag längtade efter att få lyssna till författare och möta människor med intresse för berättande och skrivande. Och så blev det naturligtvis, två dagar fyllda med spännande möten. Litteraturdagarna präglades av samtal, levande samtal om det som är viktigt i livet.
”Avgörande ögonblick” lånar jag av litteraturdagarnas kanske mest okända författare, Jyrki Kiiskinen. En finsk poet (och översättare) som gav mer smak. http://www.salongen.de/node/417
Jag blir stum av beundran när han läser en egen dikt översatt till svenska. Hur komplicerat är det inte? Att skriva sin dikt på ett språk - finska, någon annan översätter den till svenska och så, plötsligt, finns en ny dikt, på svenska och den läser han. Jyrki Kiiskinen pratar om underliggande strukturer i dikter och texter. Om känslan i en text och hur den kan översättas. Han är besatt av språk, och menar att man inte behöver kunna språket en dikt är skriven på för att förstå den. Ett smakprov på Kiiskinens diktning översatt till svenska finns på http://bodilzalesky.com/blog/2009/04/29/jyrki-kiiskinen-ingen/ Jag rekommenderar varmt en läsning av hans dikter! Några av hans texter kommer inom kort att komma ut på Horisonts förlag.
Ett djupt inetsat minne från årets litteraturdagar var Mari Jungstedts berättelse om sin alkoholiserade, frånvarande far och hennes föräldrars stridigheter. Jag fäller någon tår när hon berättar om den enda gång som hon efter föräldrarnas skilsmässa skulle tillbringa med sin pappa på hans landställe. Det blev ett fylleslag för hennes pappa och hans suparkompisar. Mari Jungstedts böcker är fyllda av utsatta barn och efter att ha hört hennes egen barndomsberättelse förstår jag. Jag förstår också vilken enorm frihet som ändå finns - det går att frigöra sig från en svår uppväxt, och det går att växa i och ur svåra förhållanden.
Lika glimrande var Morgan Allings närmast stå upp-komedianta beskrivning av sin dramatiska livsväg in i teaterns värld. Morgan, växte upp i missbrukarhem, och placerades tidigt på barnhem och i fosterhem. I sin bok Kriget är över, http://www.bonnierforlagen.se/Katalog/forum/host2010/kriget-ar-slut-morgan-alling-bokforlag-forum/, berättar han sin livshistoria. Han prövade allt - kriminalitet, droger, missbruk. En god människa hjälpte honom med sunda gränser. ”Vi kan skapa gränser genom godhet” sammanfattade Morgan sin berättelse.
Steinar Bragi, isländsk författare fascinerade och även avskräckte. Hans mörka berättelser och tankar om konstnärers roller och makt tolkas i hans senaste roman Kvinnor. http://www.svd.se/kultur/litteratur/mork-historia-om-konstens-mening_5234413.svd
Och så naturligtvis underbart kloka Birgitta Boucht, finlandssvensk författare, feminist med orden: ”livsparadoxen är att balansera mellan det goda och det onda” och ”vi är alla nakna och utklädda inför varandra”. Och så är det, så oerhört komplicerat och enkelt på samma gång! Birgitta har nyligen kommit ut med boken Tusenblad, en kvinna som snubblar. Läs om den på: http://www.svb.se/bokrecensioner/tusenblad-en-kvinna-som-snubblar
Ålands litteraturförening, http://www.litteratur.ax/ bjöd på kvällsprogrammet Varje människa är en bok och det var en härlig kväll, med åländska författare och skribenter som avslutade min Ålandsvistelse. Så många berättelser vi har omkring oss och i oss. De är alla värda att berättas. Vilken är din berättelse?
Yvonne Norrgård
organisationssekreterare
2011-03-28