Finland är ordförandeland för Nordiska ministerrådet i år. Det innebär (lite förenklat) att det är vårt land och våra beslutsfattare som sätter agendan för det nordiska samarbetet under ett år framöver. Den agenda Finland utstakat finns att läsa i programmet för Finlands ordförandeskap.
Istället för att hitta på nya program för sitt ordförandeskap har man i Finland beslutat att fortsätta tidigare års goda arbete. Det innebär bl.a. ordförandeskapets huvudtema är hanteringen av klimatförändringar. Vi har i Norden förmågan och viljan att bli föregångare inom hantering av klimatförändringar och ordförandeskapet strävar till ett klimatengagemang och en samverkan för miljön inom alla samhällssektorer.
Det andra centrala tyngdpunktsområdet i år blir förankring av det nordiska globaliseringsinitiativet. Arbetet inleddes redan under Finlands förra ordförandeskap, 2007, och ska nu avslutas. Man vill med detta arbete bl.a. främja de nordiska ekonomiernas konkurrenskraft och sträva till att svara på de utmaningar globaliseringen ställer vår nordiska välfärd inför. Norden har genom sitt globala initiativ redan rönt stor uppskattning, det nordiska samarbetet har stärkts, och har blivit föremål för stort internationellt intresse.
Det nordiska samarbetet präglas av ett brett deltagande på gräsrotsnivå, och detta är också det tredje stora tyngdpunktsområdet i Finlands ordförandeskap. Speciellt fokus läggs på ungdomar. Man vill främja deras kunskap om nordiska länders kulturella, samhälleliga och historiska koppling, om formerna för nordiskt samarbete och man vill betona betydelsen av språkkunskaper.
Ett flertal andra, sektorspecifika mål finns också i programmet, men året kommer säkerligen att präglas av de nämnda tre stora temana. Många evenemang kommer att arrangeras kring ordförandeskapet och dess teman, såväl av statsmakten som av t.ex. Pohjola-Norden, Nordens institut i Finland och Hanaholmens kulturcentrum.
Det nordiska samarbetet har en lång historia, det är djupt förankrat, det är fungerande, och det är billigt. Man brukar säga att det formella nordiska samarbetet kostar drygt 5 euro per invånare och år. Med tanke på samarbetets storlek och betydelse är det en billig slant att betala. Och det bästa är att vi alla har många möjligheter att bli delaktiga i den gemenskap, som är Norden. (artikeln är tidigare publicerad i österbottniska tidningar samt Hufvudstadsbladet).
Ari Sundberg
verksamhetsledare
Nordiskt informationskontor i Vasa